Stämpling var den tidigaste formningsprocessen som användes för massproduktion av sömlösa armbågar. Även om det till stor del har ersatts av hot-push eller andra formningsprocesser vid tillverkning av vanliga armbågsspecifikationer, används det fortfarande för vissa specifikationer på grund av låga produktionsvolymer, alltför tjocka eller tunna väggar och andra speciella krav.
Stämplingsarmbågar använder ett rörämne med samma ytterdiameter som armbågen, direkt pressad till form med en press i en form.
Före stämpling placeras rörämnet på den nedre formen och den inre kärnan och ändformarna sätts in. Den övre dynan rör sig nedåt för att börja trycka, och armbågen bildas av begränsningen av den yttre dynan och stödet från den inre dynan.
Jämfört med hot-push formning är utseendekvaliteten på stämplade armbågar sämre. Under formningen är den stansade armbågens yttre båge i ett sträckt tillstånd, utan överskott av metall från andra delar för kompensation, vilket resulterar i en väggtjockleksminskning på cirka 10 % vid den yttre bågen. Men på grund av dess lämplighet för tillverkning i ett stycke och låg kostnad, används stansarbågar mestadels för tillverkning av små partier av tjockväggiga armbågar.
Stämplade armbågar delas in i kallstämpling och varmstämpling, där valet vanligtvis görs baserat på materialegenskaper och utrustningskapacitet.
Formningsprocessen av kallextruderade armbågar innebär att man använder en specialiserad armbågsformningsmaskin. Rörämnet placeras i den yttre formen, och efter att de övre och nedre formarna stängs, rör sig rörämnet längs gapet mellan den inre och yttre formen under trycket av en tryckstång, vilket slutför formningsprocessen.


